Bilder
Dag 1
Nu har jag äntligen landat i Peking. Jösses vilken stor flygplats. Jag visste att den var stor, men inte SÅ STOR. Jag har redan varit med om lite roliga och spännade saker så jag tar hela historien från början.
Familjen och Jonathan följde med mig till Arlanda igår för att säga hejdå. Där mötte vi upp Emma. Jag vinkade hejdå till min kära familj och älskade Jonathan och chekade in. Jag klarade det utan tårar, men det var inte a peace of cake för det. Ioförsig grät jag lite påväg till Arlanda när jag kom på att jag glömt pussa på min katter.
Jag och Emma kom inte längre än 10 meter efter handbagage-incheckninen innan vi slog ihop med en Engelskman. Han var ortoooligt pratglad och ville veta allt om vår kommande vistelse i Peking. Vi pratde i ungeför 15 min, sedan slutade det med att vi bytte mailadresser för att vi skulle kunna skicka bilder till honom på Peking. Kul...eller? Det var iaf bra att vi fick komma igång med engelskaspråket.
Jag trodde att det var lag på att all flygplansmat måste vara äcklig. Jag hade fel. Vi fick en jättegod kycklinggryta med ris, på kinesikt vis såklart. Mums!
När vi landade på flyplatsen åkte vi flera minuter i planet för att komma till vår gate, sedan gick vi flera hundra meter för passkontroll och tillslut åkte vi tåg för att hämta vårt bagage. När vi skulle ta oss ut därifrån för att leta reda på vår chaufför, "Mr. Han", passerade vi massor med människor som viftade med skyltar. Vi hittade våran Sandviksskylt direkt, efter att ha gått ut genom fel utgång och sedan in tillbaka igen, såklart. Hehe! När vi fick syn på Mr. Han gick vi fram till honom för att presentera oss som man brukar göra. Men det tyckte inte han, alltså Mr Han:p (Dålig vits som ändå måste nämnas). Han röck bara tag i mitt bagage, antingen för att jag såg klen ut eller för att jag faktiskt hade en tung väska, och gick mot sin bil. Han skjutsade oss till hotellet, vilket var en resa på 20 min, utan att säga ett ljud. Men det gjorde inte så mycket. Jag ville ändå inte prata. Jag ville bara titta på alla hus, bilar, människor och allt annat som rörde sig och stod stilla!
Nu sitter jag på hotellrummet och ska snart packa upp väskan. Jag ska försöka sova lite också innan middagen ikväll med fabrikschefen och hans fru. I mitt förra inlägg skrev jag att det var 7,5 timmars förskjutning framåt. Det var en lögn, det är bara 7 timmar. Ha det fint!
/J
Doppardagen är här
Okej... Nu är det endast några timmar kvar innan mitt flyg bär av mot landet där man bara äter ris och inget annat. Jag börjar få lite fjärilar i magen nu, men allt känns hur bra som helst. Familjen och Jonathan följer med till Arlanda för att säga hejdå, (ska försöka hålla tårarna inne).
Det var inte lätt att packa resväskan kan jag lova. Man får inte packa för mycket, samtidigt som man måste packa för att klara sig en hel månad. Men jag tror jag fått med allt jag behöver, och skulle jag ha missat något ska jag trots allt till Peking, där finns nog det mesta.
Nästa inlägg kommer när jag checkat in på hotellet. Kan påpeka att det är 7,5 timmars förskjutning framåt, utifall ni funderar varför jag går ut och äter middag när ni äter frukost!! Hehe
/ J
Packa upp, packa ner!
När förkylningen bröt ut började tankarna rulla runt i huvudet på mig. "Tänk om jag blir för sjuk och inte kan åka till Kina". Men sen kom jag på att jag skulle åka dit även om jag hade ett brutet ben och 45 grader feber. Nu känns det i alla fall bättre efter lite nässprayskurer och jag räknar med att kunna ta en springtur imorgon bitti och träna innebandy på kvällen, vilken blir min sista träning innan jag åker:(
Nu ska jag packa upp väskan, imorgon börjar jag packa den nya!
Ha det bra alla!
/ J
1 vecka och 2 dagar!
Jag kan inte fatta att jag snart ska åka. Tiden har gått sååå fort! Jag har börjat skriva packlista också. Max 20 kg får min väska väga, hur ska det gå? Jag är helt klart sämst i Uppland på att packa LITE. Men denna gång ska jag lyckas, (måste lixom få plats med alla shoppingfynd). Tur att jag har Emma till hjälp, så vi kan hjälpas åt att minimera onödiga saker.
Vill även önska mina övriga klasskompisar lycka till och hoppas att de får en trevlig resa. De flesta åker imorgon eller på Söndag. Good luck my friends!
Något som jag inte vågat reflektera så mycket över än är om jag kommer att klara av att vara ifrån bästa Jonathan så länge. Eller klart jag kommer att klara det. Men frågan är hur jobbigt det kommer bli! Familjen kommer jag sakna också såklart, och mina vänner och Svensk mat och innebandyn och...! HAHA nu är jag en tönt. Får inte glömma bort att detta förmodligen kommer att bli den häftigaste resa jag någonsin kommer att uppleva.
Ching chong!
Snart är det dags...
Jag kan inte förutspå så mycket underliga men samtidigt roliga saker jag och Emma kommer att uppleva tillsammans. Kommer bli awesome :)
