Johanna Åkerlund

Hej på er!

Nu är det bara ett par få timmar kvar innan mitt plan lyfter, så hinner inte skriva något jättelångt inlägg. Det är tråkigt att behöva lämna detta underbara land. Men samtidigt är det väldigt skönt att få komma hem. Denna resan har varit oslagbar. Jag och Emma kunde inte ha utnyttjat timmarna bättre än såhär. Vi är supernöjda och har gjort allt som stått på vår lista.

Uppdaterar mer ikväll när jag landar. Det blir ca 17 er tid, 24 min tid. Då ska jag orka vara upp och vara social efter denna flygresa, jag kommer somna vid matborder:p Hehe

Jag hoppas att ni har fått en känsla för hur bra vi har haft det här. Jag känner mig nästan som hemma i denna stad nu. Hit ska jag absolut igen, och det tycker jag att alla andra som vill också ska, ni ångrara er inte.

Ha en bra dag!

/J

Bilder från de senaste dagarna  

Jag, rektor Lena och Emma utanför fabriken


"Möte" med första skolan

Hela gänget

Lena undersöker hur mycket plats man egentligen har bakom bänkarna

Svarvlektion

Hjälp va stökigt. Värre än mitt och Emmas hotellrum

Bordet med alla rätter som man fick välja på

Akvarium med små stackars fiskar och skaldjur

Torkade ormar

Insekter tror jag

Hejsan!

Förlåt för att jag inte skrev något inlägg igår. Jag var för trött helt enkelt. Jag tänkte börja med att berätta lite kort vad jag gjorde igår, den 24.

Vi åkte till Sandvik vanlig tid. Men istället för att hoppa av där åkte vi vidare till en gymnasieskola vilka Sandvik tar praktikanter ifrån. Vi blev mottagna av några lärare och rektorer och vi satte oss i en stor konferenssal. Vi utbytte lite information om våra skolor och samarbetet med Sandvik. Sedan var det dags för rundvandring. Både utsidan och insidan av lokalerna såg risiga ut, men trots det är jag väldigt imponerad över deras teknikutrustning. Det använde sig av så många olika maskiner och teknikprylar i deras undervsning. Vi fick även sitta med på en lektion och lyssna. Förstod bokstavligt talat inte ett ord av vad de sa. Men kunde tyda på några bilder och tecken som stod skrivna på tavlan att det handlade om elektricitet. När vi gick ut på skolgården igen efter att besökt de olika lokalerna kände vi oss som drottningar jag och Emma. Det nästan händge elever ut genom fönstren som vinkade och ropade på oss. Det var lite kul. Samtidigt var det en fotograf, och en som filmade, med oss så man var övervakad hela tiden. Hehe

Sen var det dags för lunch. Jag kanske skulle säga att det var jag, Emma, Lena, Yngve och Vang He som var med till skolan. Vi åkte till en väldigt vacker restaurang där man fick peka på vilka slags rätter man ville ha och sedan tillagades de direkt. Det fanns nästan ingen "matsal" eller var man kallar det, utan vi satt i privatrum med ett runt bort i mitten. När det var dags att peka ut maten gick vi ned till första våning och fick se ett jättebord fullt med olika rätter. Med en rätt menar jag en tallrik med räkor, en med kycklig, en med grönsaker osv. Det fanns också akvarium där man pekade på vilken fisk, krabba eller hummer tex. som man vill ha. Jag fick också  syn på både torkad orm och insekt som man kunde välja. När vi kände oss nöjda gick vi upp till vårt rum och väntade på att maten skulle bli tillagad. Det tod inte lång tid innan maten kom in en efter en på bordet. Det var gott kan jag säga! Jag har ätit på flera kinesiska restauranger nu, men detta ställe hade absolut den godaste maten. Efter lunchen skulle vi till gymnasieskola nr 2. Det var på samma vis där förutom att de hade skrvit på stora informationsskyltar att Sandviks arbetare och WHG elever var välkommna till skolan. När jag steg ur bilen möttes jag av rektorer och massor med kameror. Vi hälsade på varandra och vi gick direkt för att titta på deras verkstad som var väldigt fin. De hade ett flertal nya maskiner och det var rent och fint nästan överallt. Vi fick även här vara med och titta på en undervisning. Det var verkligen disciplin i klassrummet på båda skolorna, kul att se. Vi åkte sedan vidare för att sätta oss ner och utbyta information. Det var kul. Dock lite segt när de inte kan engelska och måste ha en tolk som kan översätta så vi förstår. Detta  var en väldigt lyckad dag.

Idag har jag, Emma och Lena shoppat på både Silkmarket och Pearlmarket. Jag köpte en handväska och ett sportlinne, men Lena köpte dock mer, så det tog hela dagen:) På kvällen vart vi bjudna på farvälsmiddag på en valfri restaurang. Vi valde Tepanyaki (syavning?). Vi åt oss mätta på både fisk och kött. Mums!!

Hoppas ni får en trevlig helg alla!

/J

Hallå igen!

Denna dag har gått superfort. Det började med att vi hämtade min rektor Lena Marklund utanför hennes hotell imorse innan vi åkte till Langfang. Hon är här för att hälsa på oss och kolla hur vi har det. När vi kom till fabriken gick jag och Emma till chefen för den avdelningen vi varit på för att göra en sammanfattning av vår tid där,(det var vår sista arbetsdag idag). Han frågade ut oss lite grann om vad vi lärt oss, mest för att repetera, så vi inte skulle glömma allt efter en vecka som han sa. Men när vi nämnt alla maskiner som finns i hela verkstaden och vad de tillverkar och många axlar de har osv började samtalet spåra iväg på helt andra saker. Vi pratade om utbldningar, hans relationer till sin fru, hur man undvek att bråka i olika relationer på bästa sätt, hur viktigt det är att ha ett jobb som man trivs med och massa andra skaker om livet. Han var väldigt smart. Skulle han skriva en bok om livet skulle jag läsa den direkt. Eller kanske bli psykolog? 

I alla fall.. han tyckte att vi var duktiga och hade lärt oss mycket på denna relativt korta tid. Senare gick vi för att göra klart översättningen på textdokumentet vi fick av Ynge. Det var en hel del konstiga ord och formuleringar som vi fick hjälp med av Lena eftersom hon är utbildad till engelskalärare också. På efteriddagen var det dags för redovisningen av vårt projekt som vi arbetat med under dessa fyra veckor. Vår publik bestod av Yngve, Lena, Jane och Vang He. De verkade vara nöjda med vårt arbete och tackade oss för den hjälp de fått av oss. Klockan tickade och hon blev halv fem. Vi åkte direkt till Lenas hotell eftersom hon bor granne med Silk Market. Vi åt först på Mc Donalds. Sedan börjades det shoppa. Inte vi.. utan Lena. Det var inte ett dugg tråkigt att titta på när hon shoppade, utan tvärtom. Hon köpte minst tre väskor och två plånböcker i olika butiker på mindre än 10 min. Hon gick in och tog den hon ville ha, sa vad hon ville betala, gav pengarna och tog väskan och gick i stort sett! Haha det är mycket mer effektivt att göra så än att stå och tjafsa om priserna tills man får om man vill!

Imorgon ska vi besöka två gymnasieskolor i Langfang. Den ena skolan innehåller 6000 elever, den andra 1000 elever. Snacka om stort. Det ska bli väldigt kul att se, precis som det kommer bli kul för dem att se på oss. Vi kommer antagligen bli utstirrade som om vi vore utomjordingar eller Madonna. Men det kommer vara intressant att de hur deras skolor ser ut.

Kom på att jag faktikst köpte en kavaj som jag kände när jag kom hem att jag inte är riktigt nöjd med. Antingen byter jag till en annan, eller så syr jag in den lite när jag kommer hem.

Sov gott!

/J

Dagens lunch

Hejsan!

Jag har just insett att det bara är fyra fulla dagar kvar här i detta land. Kan inte förstå hur en månad kan gå så fort men samtidigt så lågsamt. Imorgon är sista arbetsdagen och då ska vi redovisa vårt projekt som vi pysslat med under dessa fyra veckor. Det kommer nog gå bra hoppas jag.

Idag har det inte hänt så mycket förutom att vi gjorde klart vår presentation. Efter jobbet letade vi förjäves efter en "Noodle bar" bakom vårt hotell. Men den fanns inte någonstans. Vi gav upp efter en halvtimme och gick istället till en utav våra favoritrestauranger. Trots att vi inte hittade restaurangen fick vi syn på andra små roliga barer och restauranger, så det gjorde inget. Efter en mättande middag gick vi till Yashow och shoppade lite. Jag köpte bara en liten klocka till mig själv. När Emma köpt en jacka kom det fram en Svensk man. Han frågade om vi kunda prova jackor till hans fru eftersom att det är så svårt med storlekarna här. Jag får köpa tröjor i  M, L och XL, inte alls som hemma. Jag förstår att han behövde hjälp. Roligt nog mötte vi honom igen en bit utanför Yashow och vi frågade hur det gick med jackorna. Han hade köpt två. Hans fru blir nog glad, för det var fina jackor.

Nu är vi på hotellrummet igen. Jag har läst ut min 568 sidor långa bok på drygt en vecka. Så fort har jag aldrig läst ut en bok förut. Men den var väldigt bra. När jag kommer hem väntar Jonthan med helt gäng liknande böcker som måste läsas ut.

Ha det bra!

/Johannis

Hejsan!

Igår lovade jag att jag skulle uppdatera er om min gårdag(söndag). 11:00 gick jag och Emma till Yngve och Monicas hus för att därifrån åka med vår chaufför till Sommarpalatset. Det tog ungefär 30 min att åka dit med bil. Y&M  berättade i bilen dit att man byggde detta palats för att kunna svalka sig på sommrarna när det var för varmt för att vistas i den förbjudna staden. Sommarpalatset ligger närmare bergen och de har byggt en sjö för hand för att det skulle fläkta ordentligt. När vi kommit innanför portarna såg vi en karta över hela området. Det är så sjukt stort, flera kilometer i omkrets. Yngve och Monica hade en bra runda som de brukade gå när de var där. Vi gick genom skogen där det var båda branta upp- och nerförsbackar. Vi kom först fram till Harmoniska trädgården. I vanliga fall brukar det vara vatten mellan byggnaderna, men nu var det bara gräs och lera, jag antar att det är pga av årstiden. Men i alla fall var det väldigt vackert.

Vi fortsatte gå i skogen en bit tills vi kom fram till ett Buddahtempel. I templet fanns den "Tusenarmade buddahn", men egentligen hade den bara 8 eller 12 armar, kommer inte ihåg. Den var i guld och var 5 meter hög. Man brukar inte få ta kort på religigösa gestalter,åtmistonde inte om man står i byggnaden som den bevaras i. Men om man står bakom trödskeln är det väl ingen som säger att man inte får ta kort? Det gjorde jag och Emma, och vi fick inte stryk av någon kinesvakt, så jag antar att man fick det:p

Vi traskade på tills vi kom till det ställe där Y&M brukade ta en fikapause. De hade köpt världens längsta baugetter. De var ca halvmetern långa och fyllda med skinka, ost och pepparrotsgägga. Smaskens! Medans vi satt där passerade det massor med kinesturister som verkade tycka att vi var den största attraktionen på stället. Fler stycken stannade och skrattade åt oss och många tog även kort. Jag bara skrattade och vinkade åt dem:) Vissa frågade till och med vart vi hade köpt våra mackor. Haha. Efter detta var det dags att titta på marmorbåten. Egentligen är den byggd i trä, men målad så att det ser ut som marmor. Någon högt uppsatt kvinna för länge sedan gillade att åka båt, men inte på öppet vatten. Därför byggde man denna fastbyggda båt åt henne.

På vägen tillbaka gick vi genom en gång som var 728 meter lång med både tack och räcke.(Bild finns utlagd i förr bildinlägget). Den innehäll 8000 olika målningar, häftigt var det. När vi kom tillbaka såg vi en skyllt där det stod antalet besökare för dagen. 20.000 människor var det i parken. Men Y&M sa att de hade varit med om 56.000 en sommardag.

När vi kom hem igen stack jag och Emma direkt till Yashow och shoppade lite! Underbart..

Idag har jag och Emma haft mycket för oss på fabriken. Vi har både gjort klart våra pastamått efter lite omständigheter. Men rätt ska absolut vara rätt!! Vi har även nästan gjort klart vårt projekt och översatt lite papper åt Yngve från Svenska till Engelska. Kan inget annat säga än att jag är nöjd med dagens prestationer. Nu ska jag läsa ut min bok och sova!

Ha det bra allihopa!

/J

Hej hej!

Jag tänkte inte skriva så mycket på bloggen idag, utan uppdaterar mer om denna dag i morgondagens inlägg istället.
Idag har jag varit vid Sommarpalatset. Jag, tillsammans med Emma, Yngve och Monika, var i den superfina park som ryms inom Sommarpalatsets gränser. Jag lägger ut bilderna istället så ni kan kika på dem. Imogon får ni veta lite mer detaljer:)

/ J

Tänkte att jag skulle se extra smart ut idag när jag skulle på museum, så
jag tog på mig glasögonen.


Små söta monster!

Man kan definitivt säga att denna dinosaurie är stendöd.

En människa!

Taskigt och lägga ut en bild på oskyldiga männsikor som är trötta, men de
är söta tycker jag!

Risigt hus utanför muséet.

Hej hej!

Vill först bara säga att jag skrev lite fel i mitt inlägg igår. Det heter tyliget SWAT, inte SWAP som  jag skrev.

Igår hade vi väldigt kul på Bar street. Jag och Emma satte oss vid ett bord för att lyssna på ett band som spelade. Bredvid oss satt en man som var Svensk. Han hade antagligen hört när vi pratade att vi var Svenskar och ville därför prata med oss. Han sa:
Man:  Hej! Vart kommer du ifrån?
Jag: Hello. I'm from Sweden.
Man: Ja jag hör det. Men vart kommer du ifrån?
Jag: Yes. From Sweden.

Sen kom jag på att han pratade Svenska och jag hörde mina svar ekandes i huvudet. "Yes. From Sweden", hur kasst låter inte det? Jag var så inställd på att han pratade Engelska eller något annat språk att jag inte förstod ett ord av vad han sa. Haha. Det skrattade vi gott åt sen trots att jag kände mig väldigt dum:D

Idag har vi varit på museum, Natural History Museum. Där kunde man titta på dinosaurier, djur, växter och kroppen. Väldigt kul förutom att all information stod på Kinesiska, så vi blev tyvärr inte så mycket klokare av det. Eller det stod två meningar om att jorden var 4.6 billioner år gammal. Kineserna kanske tror att Engelsktalande hjärnor går på "over load" om vi läser mer fakta än två meningar. Jag vet inte, men det är en teori!
När vi gick in i en dinosauriepark säger Emma "Men gud, är de gjorda i plast?" Jag: "Ja vad hade du förväntat dig? Att de skulle vara levande eller?". Mupp 1&2 går på museum. Haha!

(Får panik snart. Jag vill träna!!!)

Nu ska vi väga våra väskor och sedan äta middag! Ha en trevlig dag.

/J

Hallåå!

Denna dag började på polisstationen. (För er som inte läste mitt blogginlägg igår bör göra det, annars kommer ni inte fatta början på detta inlägg). Jag fick skjuts dit av min chaufför kl 07:15. Vi kom dit vid 08:00 men då ser jag på dörren att stationen inte öppnar förens 09:00. Samtidigt som jag suckar ser jag ett gäng häftiga SWAP killar gå ut från stationen. Jag springer fram till dem och frågar vart/till vem jag kan lämna lappen jag hade i handen. De säger hyggligt att jag får vänta tills det öppnar, så jag går tillbaka till Emma på andra sidan byggnaden. Men när jag precis kommit fram till Emma roper SWAP killarna tillbaka mig och hänvisar mig till en gående kille. Vi får följa med han in på stationen, trots att det inte var öppet, och han satte oss i ett konfernasrum. Sedan dök killen upp som jag pratade med i telefon igår så jag hälsade på honom. Samtidigt dök en annan kille upp som bad mig fylla i några papper om stölden. Detta tog ca 20 min och vi kunde åka till fabriken i Langfang och jobba istället. På fabriken har vi snyggat till ytan på våra produkter och jobbat med vår presentation.

Kl 19 gick vi hem till Monica och Yngve. De bjöd oss på lite vin och snacks innan vi skulle på middag 20:30 tillsammans med dem. Vi gick till en Japansk restaurang där de serverade Tepanyaki. Det var lite som en buffé fast man valde allt man ville ha från en meny och sen stekte de det på ett stekbord framför en. Det var jättehäftigt att se när de flamberade köttet och sedan serverade det nästan glödande hett. Hur gott som helst! Jag åt sushi också men det behövde självklart inte stekas. Till efterrätt åt vi stekt banan med vaniljglass. Vi hade det väldigt trevligt:)

Nu sitter vi och myser på vårt hotellrum och ska snart besöka Bar street. Ha en bra kväll alla!

/J


Vi fick prova på Sake. Det smakade som vitt vin utspätt med vatten!

Stekt banan med glass!

Bilder från idag utan ordning för 5 öre...

Gillar hans stil. Han påminner lite om min bror Joakim, vet inte varför :P

Såg inte förens efteråt att han kissade. Men han var så söt så var tvungen
att lägga ut honom ändå.

De är pyttesmå. Den lilla kanske är 4 dm hög.

Såhär tråkigt var det i alla hagar.

Detta är en flodhäst. Vet inte från vilket håll dock:P


Det verkar som om de satsar mer på parkerna än på djuren tyvärr.

Mr. Cool

Typiskt Kineser. Två gräver en grop, tio tittar på!

Hallå!

Vilken dag! Hur ska jag börja? Vi gick upp vid 09:30 (eftersom vi är lediga och skulle på Zoo utifall ni inte hängt med). Vi åt en smarrig frukost och tog sedan en taxi till Beijing Zoo. Det tog ca 25 min och kostade 30 Yuan= 26 kr, billigt! Inträdet kostade 15 Yuan, nästan gratis. När vi kom in insåg vi att området var gigantiskt stort så vi visste inte vart vi skulle börja. Zooet var uppdelat i tre områden. Kommer inte ihåg vad alla hette, men en hette "Afrika animlas" eller något liknande. Första området innehöll väligt många olika fåglar; små, stora, fula, söta, färgglada och gråa.  Väldigt kul att titta på. Sedan passerade vi väldigt många "horndjur". (Kom inte på något vettigt gemensamt namn för alla djur med horn). Men jag menar alltså hjortar, getter och allt med horn på. Fanns massor med olika djur som jag aldrig hört talas om. Samtidigt som det är jättekul att gå på zoo och titta på djur, gick jag och Emma och snyftade åt att djuren hade det så tråkigt. De stod i små burar, ibland ensamma. De hade inget gräs att trampa på, bara brun-grå jord. Att det inte fanns gräs kan ju ha något med årstiden att göra, men det såg inte ut som att ett litet ogräs skulle vilja växa där ens. Vi är fortfarande inne på "Operation rädda djur" och vi börjar med duvorna utanför Sandvik nästa vecka.


Jag i bambubuskage.

Efter detta tittade vi på giraffer, zebror, hästar, rävar, vargar och massa fina djur. Jag tycker om Chimpanser men tyvärr fanns det inga att titta på. De hade en jättefin utebur, ungefär som den i Fyrivik fast större. När vi gick in till deras inneburar såg vi något som såg ut som en chimpans. Han satt i ett kolsvart rum, med tre betongväggar, helt själv. Han satt i ett hörn och jag såg på honom att han var ledsen. Det berörde mig och Emma kan jag lova. Vi tittade också på tigrar och lejon. Häftigaste djuren i världen. De tror att de äger hela universum när de ligger och breder ut sig på marken, och det gör de också. Vi har också sett björnar, endast två stycken; brunbjörn och Svartbjörn(tror jag det hette). Efter detta kom finalen; PANDORNA. De är så fina och gosiga ser det ut som. Ganska lugna. Det enda de behöver bry sig om är sina bambuträd. Jag gillar dem. Snälla Jonathan, kan jag få en när jag fyller år?

Under tiden vi stod och knäppte kort på pandorna hände det, någon snodde min plånbok. Jag märkte det inte förens jag skulle gå därifrån. Det var ett folkmyller runt pandorna så det var ingen idé att försöka lista ut vem det var som hade tagit den. Det kunde lika gärna vara kärringen bakom mig som en ung kille på andra sidan. Plånboken innehöll 700 kr, mitt ID, bankkort och nyckeln till hotellrummet. Jag utbrast i panik. Eller nej, jag höll mig ganska lugn, men sa något i stil med att jag hatade alla kineser i världen och att jag skulle spöa den som hade tagit den. Det är inte sant, utan bara en reaktion, för jag tycker om kineser och skulle aldrig våga spöa någon. Jag letade genom min jacka igen och gick sedan ett varv runt männskorna. Hopplöst fall. Jag gick ner till inträdet och frågade om de hade fått in någonting. Men det hade de inte, utan bad mig gå och prata med polisen som satt och rökte på en stol bakom buskarna. Jag gick dit och hann inte mer än att säga hej innan han sa "No English, sorry!". "Nehe" tänkte jag. "Sitt här och rök och bläddra i din iphone medans tjuvarna snor andras plånböcker bakom ryggen på dig då" tänkte jag irriterat. Han kunde ju lika gärna gå hem. Då kom kvinnan från inträdet springandes och sa att hon hade ringt polisstaionen i parken och att de skulle komma om 5 min.

Vi väntade en stund och sedan dök två poliser i kostym och en tolk upp som gjorde honör åt oss. De frågade vad som hade hänt och jag beskrev vad jag blivit av med, hur det såg ut, vilken tidpunkt och vilken plats ungefär. Men Kling och Klang började bara gå och titta på golvet i pandahuset utifall jag hade tappat den. "Vad är det här för poliser?" tänkte jag och frågade vad deras plan för att hitta plånboken var. De hade nog ingen plan, för de gick bara och flinade och småpratade vilket gjorde mig ännumer irriterad. Eftersom att de inte gjorde någon nytta gick jag runt till gosedjursförsäljarna och frågade om de sett en ljusbrun plånbok, men såklart inte! När vi stannat för att jag ännu en gång skulle beskriva plånbokens innehåll kom det fram några kineser som kunde väligt bra Engelska. De berättade att de nästan hade blivit bestula. De beskrev hur den killen såg ut som försökte sno av dem. Min första tanke var "Toppen, då kan vi ringa alla vakter vid utgångarna och be dem stoppa alla killar i 20 års åldern med svartvit-rutig jacka". Men det tyckte tydligen inte poliserna. De ville ta med oss till deras staion på Zooet och göra en anmälan. Jag följde med såklart, jag var ju glad för den hjälp jag fick...Eller? Jag tyckte det skulle vara bättre att leta efter alla som såg ut som tantens beskrivning,  för det finns ju kappast någon chans att han kommer tillbaka imorgon så poliserna kan ringa mig då. Men jag och Emma hoppade in i en polisbil som mer liknade en ommålad golfbil och körde till polisstationen. Alla glodde och knäppte kort. Det såg väl ut som om vi hade blivit tillfångatagna av poliserna. Hehe.

När vi kom dit fick jag förklara ännu en gång vad som hade hänt för de nya poliserna. Jag fick fylla i några papper om mig och vad jag har förlorat. Sedan ringde det en polis från en större polisstation som ville prata med mig. Han kunde väldigt bra Engelskan så det var lätt att kommincera med honom. Han sa att jag skulle komma till hans kontor som låg 30 min därifrån och lämna ett papper som jag fyllt i på stationen. Jag tror att jag ska få något försäkringspapper av honom som jag ska visa upp i Sverige. Medans jag stod på polisstationen och fyllde i papprerna stod det 7 poliser och tittade på mig. Herregud! De kunde väl ut och göra någon nytta och försöka leta efter plånboken på något vis. Ibland ville jag bara skratta åt hela grejen eftersom att jag hade åkt en ful liten polisbil över parken och att jag måste ta mig till andra sidan Peking imorgon och lämna ett papper. Men ibland ville jag gråta eftersom att ingen polis gjorde något åt stölden.

Det slutade med att vi gick från sationen för att ta en taxi hem. Jag hade en adress på kinesiska till kontorer jag ska till imorgon. När vi stod och väntade på en taxi gick det förbi en kille i en svartvit-rutig jacka. Det måste vara han kände jag, det måste vara han. Jag var fortfarande upprörd och gick fram och frågade om jag fick låna pengar av honom, men han fattade ingentig. Sen frågade jag om jag fick se hans plånbok, eller om han hade sett min plånbok. Jag pepprade honom med frågor. Jag skulle inte vilja se mig själv från någon annans ögon i den situationen. Jag gav upp och rutjackan gick iväg. Men när han hade gått 30 meter bort kände jag fortfarande att det måste vara han. Jag sa till Emma att jag kände på mig att det är han och jag tänker springa efter och hämta tillbaka min plånbok. Så jag sprang efter honom och röck i hans jacka och frågade om jag kunde få min plånbok. Sedan röck jag i hans stora kasse, som jag fick för mig innehöll massa stöldgods. Men han och hans kompis bara slog bort mig och sa något på Kinesiska och gick. Jag sprang tillbaka till Emma igen. Jag vet inte vad jag höll på med! Haha. Men kul var det iaf.. Jag blev knäpp för en minut, men jag behöver inte träffa honom igen så det spelar ingen roll. När vi satt i taxin hem, och fortfarande när jag skriver detta, vet jag att det var han. Jag känner det på mig. Aja. Yngve fick tag på mamma som har spärrat mitt kort. Mitt ID går att fixa nytt och pengarna får jag hoppas att jag får genom försäkring eller något.

På kvällen firade jag och Emma med en god middag. Vi firade inte att jag blivit bestulen, utan att dagen hade varit toppen. Vi hade en trevlig vistelse i parken och vi kunde skratta gott och mitt agerande när jag sprang efter killen i rutjackan.

Nu ska jag lägga upp bilder och prata med Jonthan! Hoppas att er dag har varit bra, för det har min!
Imorgonbitti får jag och Emma skjuts till polisstationen av vår chaufför för att lämna in papperet. Det ska bli spännande:)

/J

Hallå!

Idag gjorde vi klart våra pastamått. Vi graverade dem och snyggade till ytan lite. Tyvärr blev de väldigt repiga, men förhoppningsvis ska de nog gå att fixa med lite mer putsning. Annars har dagen varit ganska lugn. De visade oss avdelningen där de bytte verktyg. Vi stod där en stund och granskade deras arbete och ställde några frågor. Deras sätt att byta verktyg skiljde sig från hur man gör på Sandvik i Gimo så jag och Emma ägnade en stund åt att fundera på om det verkligen var effektivare att göra på deras sätt eller inte, men jag vet inte riktigt vad vi kom fram till. Sedan gick vi och arbetade med vårt projekt. Imorgon är vi lediga. Då ska jag och Emma till Beijig zoo. Det ska bli jätteroligt. De har bla. pandor och isbjörnar och jag ska ta massor med kort:)

Idag har jag även hunnit läsa 110 sidor i boken som Jonathan skickade med mig hit. "The dirt". Bekännelser från världens mest ökända rockband, Mötley Crüe. Den är väldigt bra. De fyra medlemmarna i bandet, plus några andra som har varit med under tiden, turas om att berätta och beskriva från det att de var små barn till att de träffades och bildade ett band. Droger, alkohol, tjejer och rock är bokens huvudspår kan man säga! Jag kan inte fatta att människor är med om dessa saker. Men intressant att veta är det..

Nu på kvällen åt vi på en Italiensk restaurang där vi varit några gånger. Kunde inte låta bli att ta Carbonaran igen. Så himla god. Efter det gick vi och kollade om biografen visade några Engelsktalande filmer, vilket de gjorde. Så då kanske det blir bio för oss någon dag :)

Nu är det sovdags. Hejdå!

/J

Hejsan!

Idag har vi skärt ut våra pastamått. Eller vi och vi. Två operatörer gjorde det medans vi tittade på. Processen hette "wire cut" och det var som det låter en maskin som består av en kopparlina som den skär i materialet med. Detta tog väldigt väldigt lång tid, typ hela dagen! Så vi bad om att få göra någonting annat medans maskinen arbetade. Vi lärde ju oss inte mycket av att stå där rätt upp och ned medans en tråd rörde sig 3 mm i minuten. Det tyckte inte killen som tog hand om oss idag. Han menade att vi skulle följa processen noggrant. Vi frågade till och med honom vad vi kunde göra vid maskinen. Då sa han "nothing". Hehe vi skrattade lite irriterat och övertygade honom sedan att det inte var lärorikt eller överhuvud taget inressant att stå där. Då fick vi gå iväg och jobba med vårt projekt istället. Annars hade vi fått stå där från ca 09:00 till 16:30 när vi inte åt lunch såklart. Imorgon ska vi gravera in texten på våra bitar. Det ska bli kul:)

Efter jobbet var vi superhungriga som vanligt. Vi gick till en Italiensk restaurang som hade massa bilder på kändisar på väggarna. Det var en gubbe som var med på alla bilder, han såg ut som en rockstjärna. Ingen aning om vem det var. Jättestor och häftig restaurang var det iaf. Men vi gick inte dit för bildernas skull utan för pizzans skull. Vi båda tog en med Mozzarella, champinjoner, skinka och vitlök. Smaskens:)

Nu är jag trött och vill sova. Har sovit dåligt i två nätter! Antar att det är för att jag inte har Jonathan vid min sida. Måste berätta om en rolig händelse. I natt när jag låg vaken blev jag väldigt törstig. Jag tog mobilen för att få lite ljus medans jag gick till kylskåpet och leta vatten. Min mobil har fått något fel så den slår på kameran ibland och knäpper kort automatiskt. Emma vaknar av det men säger inget, utan ligger kvar tyst i sängen. Imorse berättade hon att hon trodde jag gick i sömnen och knäppte kort! Haha, synd att det inte var sant för de hade varit superskumt:P

Tänker på er Henrik, Oscar, Elida, Emelie och Mårten som har vairt med om denna tragedi i Japan och måste åka hem! Hoppas ni har hunnit uppleva mycket av landet i alla fall!!

Nu väntar jag på att älskade Jonathan ska komma hem från jobbet så vi kan prata på Skype!

/J

Hejsan!

Idag har det varit en väldigt vanlig dag, om man nu kan säga att det är vanligt att vara i Kina. Men de har inte hänt något speciellt iaf. På jobbet fortsätte vi att jobba med vårt spagettimått. Men eftersom att alla maskiner var upptagna idag, ska vi inte börja tillverka dem förens imorgon. Men vi har förberett allting. Istället fick vi lära oss hur de gjorde svarv- och fräs programmen på sina datorer med hjälp av simulator osv. Vi kände igen en del från vad vi lärt oss i skolan, och det känns bra. Då vet man att man fattat någonting ;)

Vid två tiden gick jag, Emma och receptionisten Ella till posten i Langfang för att göra ett trettioandra försök i att få iväg korten. Men nej! Antingen skulle det ta 30 dagar för korten att komma till Sverige och då har vi varit hemma i två veckor redan, eller så fick man betala 200 kr/ kort om man ville skicka via express. Det skulle ta några dagar bara, me absolut icke värt pengarna. De hade blivit 1200 kr för mig. Så jag är ledsen min famiilj, Jonathan, mormor & morfar, farmor & farfar, Daniel & Maria m. familj, Karin, David & Alexander. Ni får inga kort förens ni träffar mig in real life.

Jag har varit väldigt trött hela dagen så jag ska läsa bok och sova snart. Ha det toppen!

/J

Bilder från hela långa dagen, 13/3.

Brunch på uteservering

Entrén till lamatemplet.

Lång alé in till området

En utav alla byggnader med buddhor i.

De ber utanför byggnaden



Önskebrunn.

Det är så fina detaljer på alla husen tycker jag.

Lyckades få en munk på bild :D

Han satt i mitten i ett stort utställningsrum. Han såg väldigt verklig ut.

Rökelse/offer pinnar

Vissa dekorerade altaret med tygblommor.

Middagen



Jag kan äta med pinnar :)

En gata utanför lamatemplet

Hej hej!

Idag skulle egentligen jag och Emma kolla på museum. Men imorse kände vi mer för att åka till Lamatemplet, så då gjorde vi det. Vi gick först och åt brunch på Tapas. Där beställde vi in ett varmt ciabattabröd med ägg, bacon och tomat. Det har varit 17 grader idag så vi satte oss på uteserveringen. Efter det beställde vi en taxi. Vi åkte typ 20 meter, sen var det stopp. En bil hade stannat mitt i en korsning så inga bilar kunde svänga eller köra förbi. Chauffören till den bilen stod utanför och bråkade med 10 poliser. Minst 100 bilar stod och väntade på att killen med bilen skulle flytta på sig. Alla tutade, så det var ett konstant tjutande i 5 min. Jag höll på att bli galen. Ännu värre blev det när en söt liten gubbe på cykel kom fram för att försöka skapa fred. Då piskade polisen honom med ett snöre. Det såg hemskt ut :/ Tillslut kom vi därifrån iaf. När taxichauffören precis ska släppa av oss utanför lamatemplet börjar han rapa. Typ 3-4 stycken i rad. Det tyckte inte han var något konstigt, dock tyckte vi det. Först höll jag på att spy för att det stank, sen garva jag sönder:D Tycker det är härligt med olika kulturer!! En annan sak jag har märkt är att de flesta killar har en lång lillfingernagel. Tjejerna har också det, men det är inte alltid lika märkbart eftersom de flesta har lite längre naglar på alla fingrar. En taxichaufför vi åkte med igår hade kanske 1,5 cm utanför fingertoppen. Äckligt. Men jag tror att det är för att de ska kunna peka tydligt på tex kartor eller för att ha något vasst att pilla med.

Lamatemplet var såå häftigt. Det var många byggnader med olika buddhor i som man bad och offrade till. Man använde en pinne som gav ifrån sig en slags rökelse när man tänt eld på den. Man kunde be både utanför och innanför byggnaderna. Tyvärr fick man inte ta kort i byggnaderna så jag ska försöka beskriva hur det såg ut med ord. När man klev in i en byggnad var det oftas två eller tre buddhor som var stora som husvagnar. De var målade i guld och hade något skynke runt kroppen. Nedanför dem fanns ett altare där man kunde lägga gåvor. Nedanför altaret fanns det plats för att be. När man bad tände man rökelsepinnarna och höll dem framför sig, sedan la man dem nedanför buddhan. Den största buddhan var ensam i en byggnad. Den var totalt 26 meter hög, varav 8 meter under marken. Helt galet stor. I en av byggnaderna fanns det bänkar och lampor runt buddhorna för ca 50 personer. Jag antar att det var en plats för munkarna att utföra någon slags religiös "övning".

När vi kom hem gick vi en snabbis in på Yashow och kikade på smycken. Sen åt vi middag; räkor i sötsur sås, nudlar och biff stekt i soya och vårrullar. Vi beställde in olika rätter sen äter man från alla, precis som kineserna gör.

Nu ska jag provväga min väska för att se om jag klarar mig från övervikt. Kanske inte kan shoppa något mer och det vore ju tragiskt. Sen blir de film innan vi ska sova.

/J

MuppEmma

Utanför "salen för bön och goda skördar"

En mindre god och smaklös risotto

Utanför "salen för bön och goda skördar"


Vi är lätt stencoolast i Peking med våra nya brillor..

Emma rycker ut en tand på sig själv.

Nee hao!

Idag har jag och Emma haft jättekul. Imorse (lite före 11) väcktes vi av städerksan som plingade på dörren. Hon ville bädda våra sängar, men det gick inte, för där låg vi och snarkade. Visserligen hade vi ställt klockan på 11, men vi vägrade kliva upp på sekunden för att hon skulle bädda den. Vi slägde ut tanten helt enkelt.

Vi missar hotellfrukosten när vi sover såhär länge så vi gick istället till Subway och åt frukost/lunch istället. Sedan gick vi iväg för att göra ännu ett försök i att skicka iväg korten. Men butiken hade flyttat därifrån. Är det någon som inte vill att våra kort ska bli skickade eller? Vi blev bra less och vinkade efter en taxi istället som kunde ta oss till Tempel of heaven. (Idag har det legat en tjock dimma över hela Peking, så det har varit svårt att tagit fina bilder). Men det var jättekul att få se templet och allt omkring det. Allt är så stort. Det är en park runt hela området som man inte ens kan se slutet på, helt otroligt. Medans vi gick omkring alla byggnader och knäppte kort var det stämningsfull musik som spelades av olika gubbar som stod utspridda lite här och där. Vi var där i ca 2 timmar och minst fyra stycken frågade om de fick knäppa kort med oss, och vissa käppte tom. kort på oss när vi gick förbi i smyg. Haha weird!

På vägen ut stannade vi till och tittade på typ 200 gamlingar när de dansade. De höll till i parken bredvid templet. Det verkade som att man fick dansa precis hur man ville för alla gjorde olika rörelser och vissa dansade själva och vissa i par. Det såg himla trevligt ut. Skulle faktiskt kunna tänka mig att vara med:) Jag gillar att dansa med gubbar, för de är så duktiga tycker jag! När jag stod och filmade kom en liten kille fram till mig. Han röck i kameran och jag trodde han ville titta på filmen jag hade spelat in. Jag släppte taget lite grann om kameran för att känna om han tänkte sno den av mig, och det var nog hans plan. Han försökte rycka den ifrån mig. Tur att jag inte släppte den helt. Stygg unge! Vad skulle mamma din säga?

Hallå!

Idag var vi på den andra delen av Sandvik, Round tools. Här ska vi designa en pryl, vilket i vårt fall blev ett spaghettimått. Sen får vi följa alla steg i processen när de tillverkar måttet. Skitbra sätt att lära sig på. Jag tror att detta kommer bli roligt. Till lunch idag åt jag och Emma ris och vatten. Inte så mättande, men vi tog igen det på middagen då vi åt på en Indisk restaurang.

Måste bara berätta om en prutning jag gjorde på Silkmarket igår. Jag skulle köpa läderarmband åt Jonathan. Tjejen i ståndet hade en miljon varianter att välja på och jag valde ut tre stycken. När jag frågade om priset sa hon 450 Yuan, vilket är typ 430 kr. Jag gapade som en fisk. Är hon inte klok tänkte jag, hur dum tror hon att jag är? "It's real leather and handmade", sa hon. Eller hur...Jag började säga mina repliker som jag alltid kör med och som funkar väldigt bra; "I work and live here, I know the prices, you can't fool me". Då började hon sänka priset med 50 Yuan i taget. Jag suckade och sa att jag inte betalar mer än 5 Yuan per styck. Efter några minuter fick jag som jag ville och hon sa "You are so young and pretty, but still so hard". Jaja, det var ju bra att hon försökte iaf, det finns säker någon stackare som går på
det.


Vi ser verkligen bitchiga ut på denna bild:)

Här är vi töntiga.

Nu ska jag och Emma gå ut en stund. Imorgon ska vi till Tempel of heaven. Grymt!!

Kram på er /J

Hej hej!

Idag har ja varit med om en tjejdröm. Mitt mål för dagen var att shoppa och beta av så mycket jag kunde på min "ska ha" lista. Så den enda jag har gjort idag, bokstavligt talat, är att ha shoppat, skrattat och ätit. Så underbart. Vi gick upp vid 09:30 imorse för att hinna äta frukost innan den stängde kl 10:00. Därefter gick vi till posten för att skicka iväg korten innan vi ropade på taxi till Silkmarket. När vi kommer fram till posten står alla instruktioner på Kinesiska. Vi fick inte ens tag i någon kölapp eftersom att vi inte förstod vilken utav alternativen vi skulle vilja. En Fransman, kanske tysk.. eller jag har ingen aning, en västerlänning iaf, kom fram och hjälpte oss. Sen skulle vi förstå vilken kö vi skulle ställa oss i. Det var säkert väldigt tydligt för dem som kan Kinesiska, men nu är fallet så att jag bara kan 4 ord och inte ett enda tecken. Tillslut frågade vi en dam som jobbade där om det gick bra att posta korten här. Men det gick det inte, tror jag hon sa. Hon hänvisade oss till den andra posten där vi var igår. Vi förklarade för henne att det postkontoret hade hänvisat oss hit och att det såg ut som en bomb hade släppts på det andra stället, för det gjorde det faktsikt. Som om de skulle stänga stället eller dyligt. Vi sket i korten!!

Vi ropade på taxi och bad om skjuts till Silkmarket. Det gick iaf bra. Sen började vi scanna igenom alla våningar en för en. Vi bestämde oss för att ta alla tjejkläder sist eftersom vi vet att det tar sån himla lång tid för oss. Gåvor till alla käringar där hemma fick gå först. Till lunch hade vi bestämt oss för att äta på Subway. När vi stod i kön frågade jag Emma hur det gick till när man beställde och sa att jag tyckte att det verkade krångligt. Då fick jag svar från gubben framför (typ 57 år kanske) PÅ SVENSKA. De var så skönt trots att jag pratar svenska med Emma varje dag. Det var lite roligt. Sedan satte vi oss ner och åt mackan tillsammans med honom. Han var väldigt trevlig.

Men på Subway hade vi inte tid att sitta hur länge som helst. Vi fortsatte att shoppa i flera timmar efteråt och jag tror jag har handlat alla mina gåvor nu:) Efter vi hade handlat våra tjejkläder sa vi att vi skulle gå och titta på vinterjackorna. Då gick vi till ett stånd och frågade om priset på just den jackan vi ville ha. Hon svarade såklart, dock med ett alldeles för högt pris. Jag börjar genast pruta och förklarar att denna jacka inte är värd denna summa pengar. Då börjar hon tjata om att det var silke där, och handgjort här och bla bla bla. Jag talade om för henne att det inte var någon idé att ljuga för jag visste precis hur mycket pengar man ska ge för en sådan jacka. Men hon gav sig inte. Tillslut blev jag riktigt irriterad. Jag vart till och med arg. Pga det sa hon att Emma skulle få jackan för 350 och jag för 400. HAHA Jag sa ju bara sanningen till henne. Då gick vi vidare till nästa stånd och jag fick jackan för 340 Yuan, 326 kr.

Jag och Emma har fått höra ett flertal gånger både igår och idag att vi är väldigt lika varandra. Flera har frågat om vi är tvillingar tom. Detta har vi aldrig hört tidigare. Men antagligen är det för att vi är näsan lika långa och har samma längd på håret och ser västerländska ut. Två kinesiska tjejer skulle jag kunna tro är tvilligar också, bara för att de ser asiatiska ut :P

På kvällen åt vi en brakmiddag på restaurangen Flame. Riktigt gott var det. Husets kött, någon slags potatismos och bröd valde vi:) Imorgon är det jobb som gäller. Vi ska till en ny avdelning så det ska bli spännande.

Sov gott!

/Johanna Åkerlund
Gesällgatan 17
74832
Österbybruk
Sweden
0738224111

Lemon, Emma, Jane, jag, Nancy, Carl

Samma gäng utanför entrén

Emma, Lemon och jag. Populära tjejer. Vi har fastnat i mångas kameror på
fabriken kan jag säga! Hehe

Carl Li.

Två små duvor som satt i en bur hela dagar. Sista dagen har jag och Emma
en plan på att släppa ut dem och sedan springa från fabriken allt vad vi orkar.

En söt liten tjock duva.

Så gulliga taxibilar som kör runt överallt. 

Emma är mätt efter vår brakmiddag. Hon ser nästan lika rund ut som duvan
ovanför.

Hallå igen!

Denna dag har haft sina toppar och dalar. Vi fortsatte med vårt Wet blasting project imorse och blev klara strax efter lunch. Vi hade sammanfattat allt vi hade kommit fram till och även ritat en karta på hur vi tyckte avdelningen borde se ut. Kl 15 skulle vi redovisa vad vi kommit fram till inför några ingengörer och Jane, som är chef för hela borrsidan på fabriken. (Det finns en borrsida och en verktyssida). Vi var lite nervösa för att vi skulle ha missförstått uppgiften lite, men de var coollungt. När vi satte igång och berättade kändes det som att det var vi som var deras chefer. De nickade övernesstämmande och ställde intresserade frågor. De var helt exalterade av vad vi hade gjort. Jane sa att hon önskade att få behålla oss längre eftersom att vi var så duktiga. Det vi gjorde var att redovisa exakt hur icke effektiv denna maskin är och vad man kan göra för att förbättra det. Vi kom även på en bättre lösning för hur avdelningen ska vara uppbyggd så den blir mer ergonomisk och får en bättre arbetsmiljö. Det blev tydligen skitlyckat!!

Igår såg jag något jätteroligt på fabriken. Jag och Emma tog en liten rast från vårt arbete och gick ett varv runt i fabriken. När vi kom till kontorssidan fick vi syn på alla kontorsmänniskor ståendes på golvet på rad och utförde någon slags gympa. Synd att jag inte hade kamera säger jag bara. Antagligen var de för att de sitter stilla så mycket.

Idag när vi skulle åka hem höll jag på att få sinnesutbrott. Trafiken var helt galen. För det första åkte vi en konstig väg hem som jag inte känner igen och som verkade ta mycket längre tid än vanligt. Sen var det för jä*** mycket trafik. Igår kom det till och med försöljare och sprang mellan bilarna när vi stod stilla. Vår chaufför körde som en mes dessutom. När han väl fick chansen att köra framåt kröp han i 70 km/h. Det kröp i mig. Det är nästan så att jag ville skrika åt han att köra fortare, annars skulle jag hoppat ur, vilket jag är säker på att det skulle gått fortare. Emma var minst lika arg hon. Vi satt och svor i baksätet, tur att gubben inte kunde något annat än kinesiska. När vi väl var framme på gatan vid hotellet sa vi att han kunde släppa av oss på gatan lite längre fram eftersom att det skulle gå fortare för både han och oss. Men han fattade ingenting. Han snackade på med sitt språk medans de kokade mer och mer i oss. Till slut klev vi ur bilen där vi stod och tackade för oss och sprang över gatan.

Sen gick vi till posten för att skicka lite kort. Men då hade de hunnit stänga eftersom att vi var försenade hem. Vi gick och åt massor med middag istället för att bli på lite bättre humör. När vi gick därifrån svängde vi förbi turistinformationen för att kolla om de hade en karta över staden. Jag såg bara kartor på kinesiska så jag frågade om de hade en på Engelska också. Men tro ni att de hade det eller? Det är så skrattretande. Turistinformationen hade inte en kartj**** på Engelska ens. Vi är i Peking men de verkar tro att de bara får turister från Kina. Hjälp mig!!

Vi kan iaf glädja oss med att vi är lediga imorn. Vi ska iväg till Silkmarket och shoppa. Yngve har sagt att vi får ta ledigt eftersom att vi inte hinner med och göra allt vi vill på helgerna. Det finns ju lixom väldigt många sevärdheter här. Lite senare ska vi ut och kika om det finns någon myig liten krog vi kan kika in på. Men det blir väldigt lungt, måste vila upp oss inför den lååånga shoppingdagen imorgon.

Idag var det väldigt varmt här kan jag säga. Idag solade vi lite på en rast och jag fick fräknar. Sommar, sommar, sommar:D

/J

Lite bilder från kvällens promenad 8/3 och mer bilder från helgens äventyr.


Denna labyrint fick vi springa igenom för att hinna över gatan innan
det blev rött. Bilden är sne eftersom att jag sprang samtidigt som jag knäppte.


Nu är det säsong för dessa frukter. De ser väldigt goda ut. Men jag vet
inte om jag vill köpta dem när försäljarna står mitt i tafiken och säljer.


Vårt hotell från gatan.


Någon liten gullig krog.


Trafiken har börjat lugna sig. Klockan är ca 19.


Dessa cyklar med massa skräp på ser man överallt. De ser så roliga ut.
De åker omkring på gatorna bland övrig trafik. Mitt emellan två Rolls-Royce
kan det stå en sånhär.


En jätte shackpjäs


Cooling-guiden!


Utanför andra gaten i The forbidden city.


Utanför huvudingången.

Hej!

Denna dag har inte varit så händelserik. Vi böjade med vårt "wet blasting project" som pågår idag och imorgon. Det är en maskin som avdelningschefen anser vara en flaskhals. Han vill att vi ska komma på några förbättringar för att motverka detta. Han vill även att vi ska komma på en lösning för hur området runt maskinen ska organiseras för bättre ordning och reda. Idag har vi typ ägnat hela dagen åt att mäta hur ofta maskinen står still och hur många borrar den tvättar, alltså effektivitet hos den. Vi har med andra ord suttit på våra rumpor HELA DAGEN!!!

Vi har dessutom gått hungriga i stort sett hela tiden. Vi äter alltid en jättefrukost för att klara oss till lunchen som är 12:15. Fast vi skulle inte klara oss hur mycket frukost vi än åt eftersom det är typ 6 timmar mellan måltiderna. Till Lunch äter vi inte så mycket. Det finns några rätter upplagda på vår tallrik när vi kommer. Endast en av dem brukar vara ätbar. Riset äter vi också såklart. Det blir mättande i någon timme. Sen hungrar vi till 18 igen när vi går ut och äter. Detta låter kanske farligt, men det är det inte. Vi äter en frukt mellan lunch och middag också.

Idag när vi kom till restaurangen hade vi redan bestämt oss för att äta pizza. Vi var väldigt hungriga båda två så vi beställde in calzone, storlek stor! Som förrätt fick vi två skivor bröd med vitlökssmör eller pesto. När pizzan kom tryckte vi typ i oss den direkt. Det tog mellan 5-7 minuter för oss båda, sen var pizzan borta. När vi ropade efter notan kollade servitrisen kostigt på våra  tallrikar och undrade om vi typ hade slängt all mat på golvet eller något. Det var helt sjukt. Jag brukar inte ens äta upp en hel pizza i vanliga fall:P Haha. Det var väldigt roligt!

Efter maten hade vi planerat att promenera och knäppa lite kort på hus och annat. Det gjorde vi också. Men trafiken var helt galen, det var värre än någonsin. Man fick springa för liv och död över de 50 meter breda gatorna när det blev grönt. Det var nästan som att springa i en labyrint mellan tutande bilar, bussar och cyklister.

Nu är vi på hotellet igen, så vi överlevde! Nu ska jag tvätta lite, maila och läsa bok. Ser fram emot en kvarts sovmorgon imorn också:)

/J

Hejsan!

Denna dag har inte varit så speciell. Vi gick upp imorse vanlig tid och åt frukost. Sedan bar det av mot jobbet. Vi fick genomgång på Regrounding- avdelningen och sedan fick vi vara med i verkstaden. Jag och Emma pratade med operatörerna om Sverige. Ibland undrar man ju vad Kineserna egentligen har fått för bild av Sverige. En kille frågade helt seriöst om vi träffade på pirater när vi var ute med båten i Östhammar. Han föreställde sig att det var som i filmen "Pirates of the caribbean" Haha. Samma kille frågade också om alla i Sverige hade så stora ögon?:D Det tyckte jag var väldigt kul, men svarade bara att våra ögon säkert är lika stora, men har olika former.

Efter jobbet var det tänkt att vi skulle åka hem själva med chauffören eftersom Yngve skulle äta middag med Fransmännen i Langfang. Vi väntade och väntade på en bil med en chaufför i. Ingen kom! Vi frågade receptionisten vem som skulle köra oss. Hon svarade att hon hade avbokat vår bil för hon trodde vi skulle äta med de andra. Hon ringde ett samtal för att kolla om någon chaufför fanns tillgänglig. Men det gjorde det såklart inte. Hon sa bara att vi kunde stanna på fabriken i natt, sen åkte hon! Gud vilket kul skämt tyckte vi som höll på att dö av hunger och verkligen ville hem. Efter ett tag träffar vi på Yngve och en annan anställd som hjälper oss med detta. De ringer en taxi som kör oss halva vägen, sedan kommer en chaufför och möter oss vid vägtullen och kör oss till hotellet. Aledningen till att taxin inte kan köra oss hela vägen är för att det finns en regel som säger att bilar från Langfang, och antagligen andra städer också, inte får köra in i Peking mellan 17:00 och 20:00. Vi kom tillslut hem, dock 40 min försent.

Jag roade mig med att knäppa två bilder på fabriken.


Vi gick direkt iväg till en restaurang som heter "Blue frog". Där skulle det tydligen vara två hamburgare och betala för en på måndagar. När vi kom dit så var det fullt som väntat. Det fanns bara bord på röksidan. Men det fick duga, och jag kan lova att det var värt varenda liten rökpartikel. För vi var såå hungriga och maten var såå god.



Nu ska jag ta en dusch och hoppa i sängen.

Adjö!

/J

En fin park innan The forbidden city.


Himmelska fridens torg. Inte så speciellt, men här är det!


Skönt att vi var VIP. Då slapp vi denna långa kö.


Hela gänget!


Lite bilder från The forbidden city.

Husen var rankade efter hur många djur de hade på husknutarna.
Detta hus har 11 djur, alltså ett väldigt viktigt hus.


En jättegammal klocka.


Kejsarens säng. Bilden är tagen genom ett fönster.

Royal garden där kejsaren brukade gå. Guiden till vänster som viftar
med sin flagga.

OS arenan


Lunchen.

Muren.


Såhär jobbigt kan det vara att gå på muren så man måste stretcha.

Vet inte hur man vänder på bilderna:P

Emma utför nyårslöfte.


Jag gör armhävningar.

Någon familj som ville ta kort med kändisarna Johanna och Emma!


Middag.


Kocken skär ankan.

Hej!

Oj vilken dag! Jag åkte 08:00 imorse och kom precis hem, lite mer än 12 timmar blev det. Jag, Emma och Yngve tog tunnelbanan till fransmännens och Jannes hotell imorse. Därifrån åkte vi i en minibuss, samma som vi hade igår, till The forbidden city. Vi hade även samma guide som igår. Det tog ungefär 30 min att ta sig dit och det var det absolut största och mäktigaste jag någonsin sett. Jag kunde aldrig gissa att det rörde sig om en sådan stor yta. Vi gick och gick men det tog aldrig slut, det fanns hela tiden en nytt område att gå in i. Tur att vi hade en sån bra guide med oss så han kunde berätta vad alla byggnader var för något, annars hade allt sett likadant ut för oss. Han var verkligen skön. Han drog massa roliga skämt i bussen, tex; "Here you can see the Microsoft building with a lot of windows". Jag höll på dö av skratt i bussen. Dessutom kallade han oss för Sandvik och ropade det på ett litet roligt vis när han ville att vi skulle samlas ihop igen. (Fransmännen jobbar också på Sandvik fast i Frankrike. De är här för att titta på produktionen i Langfang men börjar deras besök med lite sevärdheter).

Det tog minst 1,5 timme att ta sig igenom allt. Då stannade vi naturligtvis flera gånger och knäppte kort också. En grej som är väldans konstigt är att jag och Emma blivit tillfrågade flera gånger att knäppa kort med kineser. De, oftast män, kommer och knackar oss på axeln och frågar om de får tar kort med oss, som om vi vore några slags kändisar:) Man undrar ju vad de ska säga till dem som de visar korten för; "Here you can see me and two random, good looking girls in front of Mao's dining room" or what? Sista gången vi blev tillfrågade idag bad jag dem ta ett kort med min kamera också. Denna gång tillsammans med en hel familj.

Efter detta besök trängde vi oss förbi alla andra miljarder turister som också var där. När vi hittat vår buss och klivit på den åkte vi till vår lunchrestaurang som låg 1 timme bort. Vi åt på kinesiskt vis till både lunch och middag idag också. Men idag fick vi även vårrullar, vilket vi inte fått tidigare, så de var absolut min favorit. Efter lunchen hoppade vi in i bussen igen och åkte mot muren. Det var bara en resa på ca 20 min. När vi väl var framme bestämde vi en tid vi skulle träffas igen och sen traskade jag och Emma iväg. Det var väldigt brant och höjden mellan trappstegen varierade så man fick verkligen se upp vart man gick någonstans. Under vår promenad mötte och passerade vi folk som flåsade och pustade av trötthet och vissa såg nästan svimfärdiga ut. Det var massa gamla tanter som knappt kunde gå som ändå envisades om att klättra upp för de branta trapporna. Det var ungefär 45 graders lutning hela vägen så långt vi gick. Efter jag och Emma passerat några vakttorn tyckte vi att det räckte, så vi gick neråt igen. Vi stötte ihop med Janne som bjöd oss på dricka och en trevlig pratstund i solen. Jag, Emma, Yngve och Janne som var de enda svenskarna var självklart i rätt tid vid bussen som vi hade kommit överens om. Inte förens det hade gått 10 min började vi skymta fransmännen. De kom nästan aldrig i tid. De verkar tillhöra deras kultur.

Nu var vi påväg till middagen. Detta var en resa som tog 2 timmar som jag tyvär inte kan kommentera eftersom jag och Emma sov hela vägen, tror inte att det bara var vi som gjorde det heller. När vi kom fram var det mörkt ute och vi var väldigt hungriga, så mycket kan jag säga i alla fall. Vi skulle få Pekinganka till middag, och inte vilken som helst heller, utan från Pekings bästa Pekinganka ställe! Tjohoo:) Först dukade servitriserna fram massa små olika rätter. Det var kött, grönsaker, fisk, friterat mm. Sedan dukade de fram ett slags bröd som var som tortilla fast mindre och tunnare. På denna skulla man lägga den grillade ankan, en slags lök och sedan soja. Sen lindade man ihop det bäst man ville och stoppade den i munnen. Det var väldigt gott måste jag säga. Helt klart topp 10 utav alla olika Kinesiska rätter jag provat hittills. Till efterrätt var det en minimini, 2*3 cm, sockerkaka med fyllning och en liten boll av gräddad deg. Frukt fick vi också såklart. Till dricka serverades det vin och öl. Kinesisk öl smakade helt okej, inget speciellt alls.

Nu sitter jag i sängen och försöker minnas allt jag sett och hört idag. Skulle jag skriva allt skulle jag behöva sitta en vecka. Mycket roliga händelser och detaljer kommer jag visa med bild och bildtext. Man blir, åtminstonde jag och Emma, väldigt trötta efter att ha tagit del av så mycket informtion. Ska försöka lägga upp så många bilder jag hinner innan klocka blir för mycket. Hoppas ni får en känsla av alla jag varit med om idag för det var otroligt häftigt.

Dsai-jian!     = Adjö                            

/J

Jag har länge tyckt att det är fint med glasögon och har därför velat
köpt ett par. Men jag har inte hittat några med vanligt glas utan skärpa
i Sverige. Men i Peking finns tydligen allt:) Här är resultatet! Mitt absolut
konstigaste köp ever.


Sjukhuset.


Här kanske det ser ut som att jag har knäppt kort på frans-
männen i bussen. Men jag försökte få ett kort på stadsmuren utanför
bussen.


Rätten. Förstår inte valet att bygga en sådan otroligt tråkig byggnad.


Detta är en bättre bild på stadsmuren.


Ett fattigare område i Peking.


Kungfu- teater. Kul att en gren skulle sträcka sig ut precis framför den
blå häftiga kungfu skylten...


Utanför Pearlmarket.


Bilder från middagen. Här skulle man sitta varannan tjej och kille för att
få intressanta diskussioner, enligt randtröjan till vänster. Haha
Under middagen talades både engelska, svenska och franska.


Jan Liljeros i grå tröja, alltså han med kort hår. Tänkte så ni inte
tar fel person eftersom det är två på bilden med grå tröja. Haha


Emmapemma mellan två fransar:) Monica längst till höger.

Hallå!

Gårdagen var jättekul på Barstreet. Det var grym musik och vi pratade både med fransmän och kineser. Måste påstå att det var ett "skönare" stämning på krogen här än vad det är i Sverige. Till och med bartendern och dörröppnaren tog en shot då och då. Lite flummigt och annorlunda men samtidigt lite kul. Jag och Emma dansade och pratade med nya männiksor i väldigt många timmar.

Imorse fick vi sovmorgon. Vi skulle inte träffa fransmännen och Yngve och Monica förens 12:15 på lunchrestaurangen. Det blev för övrigt vår frukost. Bland fransmännen fanns också Jan Liljefors, chef för GV och inte hela Gimoverken som jag "råkade" skriv igår. Han har jag träffat förut och han är en mycket rolig och trevlig prick. Till frukost beställde jag in "Sandwich for the day" som innehöll en valfri varm macka och en sallad. Det var gott. Efter detta gick vi in på Yashow och shoppade. Jag och Emma har redan varit där ett antal gånger så vi visste vad vi var sugna på att handla. Vi var där 1,5 timme, sedan hoppade vi in i bussen och åkte vidare till Pearlmarket som också är ett köpcentrum men som mestadels innehåller flera våningar med smycken, klockor, skor och väskor.

Vi var där lika länga som på Yashow. Sedan tog vi bussen till restaurangen där vi skulle äta middag. Det var en väldigt flott kinesisk restaurang. Vi fick ett eget rum eftersom vi var 15 stycken. Efter servitriserna hade serverat drickan började bordet fyllas med olika små rätter. I kina är det vanligt att de dukar ut flera smårätter på en snurrbar skiva mitt på bordet. Sen får man snurra på den och plocka till sig utav det man vill ha. Under tiden vi åt fylldes faten på och nya rätter kom även in. Maten var väldigt god och den bestod bland annat av fisk, kyckling och grönsaker. Till efterrätt fick vi en tallrik med goda frukter. Jag gillar detta upplägg.

Nu är vi hemma på hotellrummet igen och vi får se vad som händer ikväll. Imorgon ska vi iväg kl 07:55 till "The great wall" och till den förbjudna staden. Det ska bli grymt.

/J

Innan middagen med Yngve och Monica

Hello Kitty butik

Lite mys på hotellrummet

Skål

Tjenis!

Imorse var det tungt att kliva upp. Jag och Emma kom inte i säng förens efter 12 igår. Men efter en härlig frukost var vi på språng igen. När vi kom till fabriken fick vi en genomgång av den näst sista delen av hela processen, PVD. Jag vet att många utav er som läser denna blogg inte fattar ett smack utav "PVD" och andra konstiga Sandviksrelaterade ord som jag använder mig utav, men jag skriver det för att lärare och elever på min skola ska förstå. Efter genomgången fick vi prova på att jobba i den miljön. Eftersom att borrarna som görs på denna avdelning ytbehandlas i ugn är det inte mycket handjobb man behöver göra innan. Jag och Emma gjorde istället riskbedömningar på olika ställen i fabriken och försökte även komma på förbättringar.

På eftermiddagen hade Yngve och Fan Tang ett tal inför alla de anställda. Vi följde såklart också med. Det handlade om produktionen och hur Kinas fabrik låg till statistiskt i jämförelse med andra fabriker. It's looking good!!

När dagen närmade sig sitt slut packade vi ihop och åkte hem. Vår chaufför hämtade upp oss som vanligt 16:30. Han är galen när det gäller bilkörning. Jag tror faktiskt att han försöker slå sitt eget rekort att åka till och hem från fabriken så fort som möjligt varje dag. Han åker slalom förbi alla bilar trots att det är en fyr-filig väg. Han kör 140 oavsett om han kör på 90 filen eller 120 filen. Oftaste är det kul, men ibland känns det som att han klarar sig precis med en mm. När vi kom till hotellet sprang jag in i duschen och lika snabbt ut igen för att hinna träffa Yngve och Monica kl 18:30 i lobbyn. De bjöd oss på välkomstmiddag. Vi gick till en fin restaurang där de hade Belgisk mat. Alla valde pepparbiff och då menar jag PEPPARbiff. Det var massvis med peppar på köttet så vi var till och med tvungna att skrapa av lite. Till efterrätt valde jag någon slags kaffeglass och grädde. Detta var också smaskens. Vi hade supertrevligt under middagen och klockan tickade iväg. På vägen hem gick jag och Emma in på supermarket och köpte en flaska vitt vin och lite chips.

När vi kom till hotellet igen kom vi på att vi skulle fråga om vi kunde få ett nytt kort till vår dörr. (Skrev igår att dörren var trögöppnad). En receptionist hånade åt oss och verkade tycka att vi var två dumma svenskar.  Han följde med oss upp för att visa hur enkelt det var att öppna en dörr. Men mycket riktigt så var det fel på dörren/nyckeln. Han fick tom. ringa en kollega som fick komma och prova. Vem var det som var dum nu då? Haha. Den skulle iaf lagas imorgon sa de, och det känns toppen.

När vi kom innanför dörren så dök nästa problem upp. Vi skulle öppna vår nyköpta vinflaska som vi trodde hade en vanlig skruvkork. Men icke sa nicke, det var en vinkork. Och inte finns det ju öppnare på hotellrummet heller. Vi fick helt enkelt springa ner till receptionen igen och fråga efter en öppnare. Det kanske var vi som var dumma ändå:P

Nu har vi iallafall fått vårt vin och vi sitter och mysdricker i våra sängar samtidigt som vi skriver blogg. Snart är det dags att gå ner på "Bar street" och kolla vad som erbjuds där:)

Imorgon får vi lite sovmorgon, det ska bli skönt. 12:15 ska vi träffa Yngve, Monica och 8 fransmän på en lunchrestaurang. Sen blir det shopping på Yashow, sedan vidare till Pearlmarket som också är ett shoppingställe och sedan avslutas dagen med middag.

Det ska bli awesome. Ha en bra helg alla!

Kram J

Såhär ser trafiken ut varje eftermiddag när vi är påväg till hotellet


Dödsstark mat

Mandelkyckling

Vårt hotell i bakgrunden

Carbonara

Michael Jackson

Hallåå!

Denna dag har varit mer än bra. Vi åt till och börja med en smarrig frukost med stekt ägg och bacon. När vi kom till fabriken patade vi med Jane, Chef för SC; Solid Carbide. Hon har precis kommit tillbaka till Peking efter ett besök på Sandvik i Gimo.  Jag berättade att Rickard var min pappa för henne. Hon blev väldigt glad och tyckte det var häftigt eftersom att de två har jobbat med ett projekt tillsammans. Senare träffade vi Nancy Duan. Hon berättade om deras två datorsystem där all information om pågående ordrar finns. Under en liten "rest" på förmiddagen fick vi också smaka på flower tea som hon bjöd på. Det var faktiskt väldigt gott och det var gjort på en väldigt vanlig Kinesisk blomma som heter "Mao jian". Efter rasten träffade vi Lemon Jin som berättade om hur han förde statisktik på effektivitet hos maskiner och kunskap och välmående hos de anställda.

Till lunch denna dag fick vi två grönsaksröror med lite kött i, stekt vitkål i soja, och tofu- och grönsaksgryta. Det var mindre gott idag, men jag åt det iallafall. Efter lunch träffade vi en kille som heter Bo Liu. Han var lite smårolig och var till en början mer intrsserad av att veta saker om Sverige än att visa oss verkstaden. Men trevliga som jag och Emma är svarade vi naturligtvis på hans frågor:) Men när han tyckte att han kunde det mesta om vårt avlånga land visade han oss allt han kunde, det blev nästan för tydligt emellanåt. Tillslut kunde vi i stort sett allt han visade oss och vi kunde fylla i hans meningar. Då fick gång på gång höra att vi var "very clever" och "you are so beautiful". När han hade "slut" på kunskap om verkstaden, trots att han var väldigt kunnig, undervisade jag och Emma honom i Svenska. Detta var väldigt underhållande för alla oss tre och även för de operatörer som stod omkring oss.

Jag och Emma tog några vändor i verkstaden för att titta om vi kunde göra några anmärkningar på eventuella brister. Vi fann några stycken som vi sedan meddelade för Yngve. Dagen avslutades med ett kort på mig, Emma, Bo och en annan operatörer som jag inte vet namnet på.

När vi kom hem till Peking igen gick vi till den Italienska restaurangen som vi var på första kvällen, ett säkert kort. Vi båda valde carbonara. Vi var väldigt noga med att beställa in KALLT vatten. Men när vi fick påfyllning serverade de varmt vatten. Det gäller att vara vaken. Efter maten gick vi till Yashow som är ett stort köpcentrum nära vårt hotell. Vi prutade så som bara jag och Emma kan och båda gick därifrån med glada miner. På vägen hem stannade vi till på gatan för att titta på någon som trodde att han såg ut, dansade och hade lika många fans som Michael Jackson. Jag vet inte om jag skrattade för att han var rolig/undergållande på riktigt, eller för att han såg rolig ut när han dansade till sina brusande högtalare. Men han ska ha cred för att han åtminstode var klädd i matchande kläder. När vi stod där och filmade kom det någon som knackade mig på axeln. Jag blev rädd och vände mig om snabbt eftersom jag trodde det var någon som försökte sno min väska. Men det var bara Yngve och Monica som hade fått syn på oss och ville busa lite :D

På hotellrummet ikväll har jag skypat och chattat med älskling och även svarat på mail från några utav mammas elever.

Godnatt på er!

/ J

Hej!

Igår var det något strul med blogg.se så det gick inte att logga in. Jag ska försöka att minnas gårdagen så mycket jag kan.

Vi åkte till jobbet som vanligt 07:15. Det var soligt som alla de andra dagarna vi varit här. När vi kom fram till Sandvik i Langfang gick vi till den avdelning vi ska vara på de kommande dagarna. Denna dag fick vi en grundlig genomgång av hela processen och sedan lärde vi oss hur man mäter alla mått på borrarna ,(som görs på denna avdening). Zhou Liu heter han som visade oss detta. Han är otroligt omtänksam och man kan inget annat än att skratta när han ler, han sprider väldigt mycket glädje. Han är absolut min favoritkines so far. Ioförsig är alla kineser som vi träffat väldigt hjälpsamma och vill lära oss allt det kan. Detta kan dock vara lite jobbigt eftersom att vi får höra samma sak flera gånger från olika operatörer.

Till lunch fick vi kycklingspett, en grönsaksblandning, bönor med kött och ägg & grönsaks röra. Det var helt okej, men man äter sig inte tjock på lunchen direkt:P Efter lunchen fick vi vår arbetsdator som vi bland annat ska använda till vårt projekt. Vi fortsatte även att mäta några borrar. När dagen var slut tackade vi Zhou för all den information han gett oss, men han sa bara "Don't thank, you are welcome". Sådant får man höra ofta.

På kvällen gick jag och Emma ut och letade efter en god restaurang. Vi valde en kinesisk. Alla maträtter på menyn var bedömda med 1 - 5 chili beroende på hur stark maten var. Varken jag eller Emma är så mycket för stark mat så vi valde en rätt med 2 chili och en rätt med 1 chili. Vi beställde in ris också eftersom att det vanligtvis inte ingår i maträtterna. När maten kom in och vi hade ett stadigt grepp kring pinnarna tog vi den första tuggan... Vi höll på att sprängas. Det var så jävla starkt. Vi kunde inte ens förställa oss hur 5- chili-rätterna skulle smaka om detta bara var 2 chili. Vi var tvungna att beställa in mer vatten för att släcka elden i munnen, näsan och öronen. När servitrisen gått från bordet och jag skulle ta första klunken kände ja att vattnet var varm. Usch. Tydigen dricker de inte kallt vatten till mat. Det var ej okej. Från och med nu måste vi säga att vi vill ha kallt vatten, annars får vi varmt.

Vi gick hem direkt efter middagen för att sova. Båda två var väldigt trötta. När vi kommer upp på vår våning ställer vi oss 5 minuter utanför vår dörr ,som vanligt, och försöker öppna den. Vi vet inte hur man gör, helt plötsligt bara öppnar den sig. Lite kul att två tekniker åker till Kina för att utbilda sig, men när de kommer till hotellet kan de inte ens öppna dörren. Men det kan vara så att vi fått ett dåligt kort också:)

Hoppas allt är bra hemma i Sverige!

/ J

Tv huset



Nedbrunnet hotell

Hej hej!

Både idag och igår hände det massor med roliga saker. I förra inlägget skrev jag att vi skulle träffa Yngve, Sandvikschefen, och äta middag. Vi gick ut till en italiensk restaurang och åt pizza. Lite besviken är jag faktiskt. Jag skulle hellre ätit kinesisk mat första kvällen, men jag hinner ju med det ändå. Efter maten visar Yngve och hans fru Monica runt oss. De visade oss det stora shoppingcentret och även en mataffär som de kallar för ICA.

Idag var den första dagen på jobbet. Vi klev upp 06:15 för att äta hotellfrukost innan vi åkte. Den var helt okej faktiskt. Det fanns lite allt möjligt att välja på. Chauffören kom och hämtade oss 07:15 och det tog ca en timme och 15 minuter att åka till fabriken som ligger utan Peking i en relativt liten stad så kallad Langfang, med bara 1 miljon invånare. Råkade kalla det för by imorse, men sen kom jag på att det typ är lika stort som Stockholm, så jag tog tillbaka det väldigt snabbt!

När vi kom fram till fabriken presenterade vi oss för några chefer och sedan fick vi en kort presentation om fabriken. Vi fick också se en film som handlar om de kvalitetsförbättringar de gjort på fabriken de senaste åren. Tro de eller ej. Min pappa var med i den filmen. Alltså, jag kan inte ens åka till andra sidan jorden utan att stöta på min pappa inom något sammanhang. Galet:D. Senare fick vi även en presentation och guidning om safety på fabriken. Jag måste säga att det var väldigt intressant att få jämföra Sveriges fabrik med Kinas. Dessutom är det jättekul att få prata jobb på engelska:)

Under kommande veckor kommer vi att jobba med ett litet projekt samtidigt som vi kommer att vara med i produktionen på alla avdelningar för att se hur hela processen går till. Vårt projekt går ut på att hitta svagheter i processen och olika faktorer som kan förbättras. Sedan ska vi komma på en lösning och även presentera detta. Till lunch idag fick vi två jättegoda köttgrytor med ris, en svamp och äggstuvning och stekt vitkål. Typ som fyra små rätter såg det ut. Det var absolut helt okej. Bestick var det inte ens talan om, så om ni vill utmana mig i kinapinne ätning när jag kommer hem så ring mig ;)

Vi åkte hem från Langfang 16:30. Trafiken i Peking var galen. Det var miljontals med bilar som trängdes och alla tutade hela tiden, utan anledning kan jag tycka. Det var lite komiskt faktiskt. Direkt efter vi stigit ur bilden gick vi för att leta reda på en restaurang. Vi var superhungriga och gick till ett kött- och bar ställe för att vara säkra på att få något ätbart. Vi fick en jättegod köttbit med sallad,(bild kommer). Efter det gick vi vidare till ett Amerikanskt glasställe som vi blivit tipsade om. Det fanns enormt mycket godsaker att välja på. Först valde man glass och hur många kulor man ville ha. Jag tog en kula cheesecake glass. Sen valde man tillbehör. Jag valde kitkat och kaksmulor. Sen la de hela högen på ett bord och geggade ihop allt och till sist fick man välja mellan en bägare och voffla. Allt detta för 27 Yuan, vilket är 25.90 kr. Efter detta letade vi oss in i köpcentret där jag gjorde lite fynd. Jag var visst grym på att pruta, jag gav mig inte! Tillslut fick jag som jag ville och tjejerna i ståndet sa att de inte gjorde business på mig. HAHA..Det gjorde min dag kan jag lova!!

Nu är det dags att sova igen. Tidig morgon blir det. Wan-an!

/J