Johanna Åkerlund

Hallå!

Vilken dag! Hur ska jag börja? Vi gick upp vid 09:30 (eftersom vi är lediga och skulle på Zoo utifall ni inte hängt med). Vi åt en smarrig frukost och tog sedan en taxi till Beijing Zoo. Det tog ca 25 min och kostade 30 Yuan= 26 kr, billigt! Inträdet kostade 15 Yuan, nästan gratis. När vi kom in insåg vi att området var gigantiskt stort så vi visste inte vart vi skulle börja. Zooet var uppdelat i tre områden. Kommer inte ihåg vad alla hette, men en hette "Afrika animlas" eller något liknande. Första området innehöll väligt många olika fåglar; små, stora, fula, söta, färgglada och gråa.  Väldigt kul att titta på. Sedan passerade vi väldigt många "horndjur". (Kom inte på något vettigt gemensamt namn för alla djur med horn). Men jag menar alltså hjortar, getter och allt med horn på. Fanns massor med olika djur som jag aldrig hört talas om. Samtidigt som det är jättekul att gå på zoo och titta på djur, gick jag och Emma och snyftade åt att djuren hade det så tråkigt. De stod i små burar, ibland ensamma. De hade inget gräs att trampa på, bara brun-grå jord. Att det inte fanns gräs kan ju ha något med årstiden att göra, men det såg inte ut som att ett litet ogräs skulle vilja växa där ens. Vi är fortfarande inne på "Operation rädda djur" och vi börjar med duvorna utanför Sandvik nästa vecka.


Jag i bambubuskage.

Efter detta tittade vi på giraffer, zebror, hästar, rävar, vargar och massa fina djur. Jag tycker om Chimpanser men tyvärr fanns det inga att titta på. De hade en jättefin utebur, ungefär som den i Fyrivik fast större. När vi gick in till deras inneburar såg vi något som såg ut som en chimpans. Han satt i ett kolsvart rum, med tre betongväggar, helt själv. Han satt i ett hörn och jag såg på honom att han var ledsen. Det berörde mig och Emma kan jag lova. Vi tittade också på tigrar och lejon. Häftigaste djuren i världen. De tror att de äger hela universum när de ligger och breder ut sig på marken, och det gör de också. Vi har också sett björnar, endast två stycken; brunbjörn och Svartbjörn(tror jag det hette). Efter detta kom finalen; PANDORNA. De är så fina och gosiga ser det ut som. Ganska lugna. Det enda de behöver bry sig om är sina bambuträd. Jag gillar dem. Snälla Jonathan, kan jag få en när jag fyller år?

Under tiden vi stod och knäppte kort på pandorna hände det, någon snodde min plånbok. Jag märkte det inte förens jag skulle gå därifrån. Det var ett folkmyller runt pandorna så det var ingen idé att försöka lista ut vem det var som hade tagit den. Det kunde lika gärna vara kärringen bakom mig som en ung kille på andra sidan. Plånboken innehöll 700 kr, mitt ID, bankkort och nyckeln till hotellrummet. Jag utbrast i panik. Eller nej, jag höll mig ganska lugn, men sa något i stil med att jag hatade alla kineser i världen och att jag skulle spöa den som hade tagit den. Det är inte sant, utan bara en reaktion, för jag tycker om kineser och skulle aldrig våga spöa någon. Jag letade genom min jacka igen och gick sedan ett varv runt männskorna. Hopplöst fall. Jag gick ner till inträdet och frågade om de hade fått in någonting. Men det hade de inte, utan bad mig gå och prata med polisen som satt och rökte på en stol bakom buskarna. Jag gick dit och hann inte mer än att säga hej innan han sa "No English, sorry!". "Nehe" tänkte jag. "Sitt här och rök och bläddra i din iphone medans tjuvarna snor andras plånböcker bakom ryggen på dig då" tänkte jag irriterat. Han kunde ju lika gärna gå hem. Då kom kvinnan från inträdet springandes och sa att hon hade ringt polisstaionen i parken och att de skulle komma om 5 min.

Vi väntade en stund och sedan dök två poliser i kostym och en tolk upp som gjorde honör åt oss. De frågade vad som hade hänt och jag beskrev vad jag blivit av med, hur det såg ut, vilken tidpunkt och vilken plats ungefär. Men Kling och Klang började bara gå och titta på golvet i pandahuset utifall jag hade tappat den. "Vad är det här för poliser?" tänkte jag och frågade vad deras plan för att hitta plånboken var. De hade nog ingen plan, för de gick bara och flinade och småpratade vilket gjorde mig ännumer irriterad. Eftersom att de inte gjorde någon nytta gick jag runt till gosedjursförsäljarna och frågade om de sett en ljusbrun plånbok, men såklart inte! När vi stannat för att jag ännu en gång skulle beskriva plånbokens innehåll kom det fram några kineser som kunde väligt bra Engelska. De berättade att de nästan hade blivit bestula. De beskrev hur den killen såg ut som försökte sno av dem. Min första tanke var "Toppen, då kan vi ringa alla vakter vid utgångarna och be dem stoppa alla killar i 20 års åldern med svartvit-rutig jacka". Men det tyckte tydligen inte poliserna. De ville ta med oss till deras staion på Zooet och göra en anmälan. Jag följde med såklart, jag var ju glad för den hjälp jag fick...Eller? Jag tyckte det skulle vara bättre att leta efter alla som såg ut som tantens beskrivning,  för det finns ju kappast någon chans att han kommer tillbaka imorgon så poliserna kan ringa mig då. Men jag och Emma hoppade in i en polisbil som mer liknade en ommålad golfbil och körde till polisstationen. Alla glodde och knäppte kort. Det såg väl ut som om vi hade blivit tillfångatagna av poliserna. Hehe.

När vi kom dit fick jag förklara ännu en gång vad som hade hänt för de nya poliserna. Jag fick fylla i några papper om mig och vad jag har förlorat. Sedan ringde det en polis från en större polisstation som ville prata med mig. Han kunde väldigt bra Engelskan så det var lätt att kommincera med honom. Han sa att jag skulle komma till hans kontor som låg 30 min därifrån och lämna ett papper som jag fyllt i på stationen. Jag tror att jag ska få något försäkringspapper av honom som jag ska visa upp i Sverige. Medans jag stod på polisstationen och fyllde i papprerna stod det 7 poliser och tittade på mig. Herregud! De kunde väl ut och göra någon nytta och försöka leta efter plånboken på något vis. Ibland ville jag bara skratta åt hela grejen eftersom att jag hade åkt en ful liten polisbil över parken och att jag måste ta mig till andra sidan Peking imorgon och lämna ett papper. Men ibland ville jag gråta eftersom att ingen polis gjorde något åt stölden.

Det slutade med att vi gick från sationen för att ta en taxi hem. Jag hade en adress på kinesiska till kontorer jag ska till imorgon. När vi stod och väntade på en taxi gick det förbi en kille i en svartvit-rutig jacka. Det måste vara han kände jag, det måste vara han. Jag var fortfarande upprörd och gick fram och frågade om jag fick låna pengar av honom, men han fattade ingentig. Sen frågade jag om jag fick se hans plånbok, eller om han hade sett min plånbok. Jag pepprade honom med frågor. Jag skulle inte vilja se mig själv från någon annans ögon i den situationen. Jag gav upp och rutjackan gick iväg. Men när han hade gått 30 meter bort kände jag fortfarande att det måste vara han. Jag sa till Emma att jag kände på mig att det är han och jag tänker springa efter och hämta tillbaka min plånbok. Så jag sprang efter honom och röck i hans jacka och frågade om jag kunde få min plånbok. Sedan röck jag i hans stora kasse, som jag fick för mig innehöll massa stöldgods. Men han och hans kompis bara slog bort mig och sa något på Kinesiska och gick. Jag sprang tillbaka till Emma igen. Jag vet inte vad jag höll på med! Haha. Men kul var det iaf.. Jag blev knäpp för en minut, men jag behöver inte träffa honom igen så det spelar ingen roll. När vi satt i taxin hem, och fortfarande när jag skriver detta, vet jag att det var han. Jag känner det på mig. Aja. Yngve fick tag på mamma som har spärrat mitt kort. Mitt ID går att fixa nytt och pengarna får jag hoppas att jag får genom försäkring eller något.

På kvällen firade jag och Emma med en god middag. Vi firade inte att jag blivit bestulen, utan att dagen hade varit toppen. Vi hade en trevlig vistelse i parken och vi kunde skratta gott och mitt agerande när jag sprang efter killen i rutjackan.

Nu ska jag lägga upp bilder och prata med Jonthan! Hoppas att er dag har varit bra, för det har min!
Imorgonbitti får jag och Emma skjuts till polisstationen av vår chaufför för att lämna in papperet. Det ska bli spännande:)

/J