Dag 7
Hej!
Oj vilken dag! Jag åkte 08:00 imorse och kom precis hem, lite mer än 12 timmar blev det. Jag, Emma och Yngve tog tunnelbanan till fransmännens och Jannes hotell imorse. Därifrån åkte vi i en minibuss, samma som vi hade igår, till The forbidden city. Vi hade även samma guide som igår. Det tog ungefär 30 min att ta sig dit och det var det absolut största och mäktigaste jag någonsin sett. Jag kunde aldrig gissa att det rörde sig om en sådan stor yta. Vi gick och gick men det tog aldrig slut, det fanns hela tiden en nytt område att gå in i. Tur att vi hade en sån bra guide med oss så han kunde berätta vad alla byggnader var för något, annars hade allt sett likadant ut för oss. Han var verkligen skön. Han drog massa roliga skämt i bussen, tex; "Here you can see the Microsoft building with a lot of windows". Jag höll på dö av skratt i bussen. Dessutom kallade han oss för Sandvik och ropade det på ett litet roligt vis när han ville att vi skulle samlas ihop igen. (Fransmännen jobbar också på Sandvik fast i Frankrike. De är här för att titta på produktionen i Langfang men börjar deras besök med lite sevärdheter).
Det tog minst 1,5 timme att ta sig igenom allt. Då stannade vi naturligtvis flera gånger och knäppte kort också. En grej som är väldans konstigt är att jag och Emma blivit tillfrågade flera gånger att knäppa kort med kineser. De, oftast män, kommer och knackar oss på axeln och frågar om de får tar kort med oss, som om vi vore några slags kändisar:) Man undrar ju vad de ska säga till dem som de visar korten för; "Here you can see me and two random, good looking girls in front of Mao's dining room" or what? Sista gången vi blev tillfrågade idag bad jag dem ta ett kort med min kamera också. Denna gång tillsammans med en hel familj.
Efter detta besök trängde vi oss förbi alla andra miljarder turister som också var där. När vi hittat vår buss och klivit på den åkte vi till vår lunchrestaurang som låg 1 timme bort. Vi åt på kinesiskt vis till både lunch och middag idag också. Men idag fick vi även vårrullar, vilket vi inte fått tidigare, så de var absolut min favorit. Efter lunchen hoppade vi in i bussen igen och åkte mot muren. Det var bara en resa på ca 20 min. När vi väl var framme bestämde vi en tid vi skulle träffas igen och sen traskade jag och Emma iväg. Det var väldigt brant och höjden mellan trappstegen varierade så man fick verkligen se upp vart man gick någonstans. Under vår promenad mötte och passerade vi folk som flåsade och pustade av trötthet och vissa såg nästan svimfärdiga ut. Det var massa gamla tanter som knappt kunde gå som ändå envisades om att klättra upp för de branta trapporna. Det var ungefär 45 graders lutning hela vägen så långt vi gick. Efter jag och Emma passerat några vakttorn tyckte vi att det räckte, så vi gick neråt igen. Vi stötte ihop med Janne som bjöd oss på dricka och en trevlig pratstund i solen. Jag, Emma, Yngve och Janne som var de enda svenskarna var självklart i rätt tid vid bussen som vi hade kommit överens om. Inte förens det hade gått 10 min började vi skymta fransmännen. De kom nästan aldrig i tid. De verkar tillhöra deras kultur.
Nu var vi påväg till middagen. Detta var en resa som tog 2 timmar som jag tyvär inte kan kommentera eftersom jag och Emma sov hela vägen, tror inte att det bara var vi som gjorde det heller. När vi kom fram var det mörkt ute och vi var väldigt hungriga, så mycket kan jag säga i alla fall. Vi skulle få Pekinganka till middag, och inte vilken som helst heller, utan från Pekings bästa Pekinganka ställe! Tjohoo:) Först dukade servitriserna fram massa små olika rätter. Det var kött, grönsaker, fisk, friterat mm. Sedan dukade de fram ett slags bröd som var som tortilla fast mindre och tunnare. På denna skulla man lägga den grillade ankan, en slags lök och sedan soja. Sen lindade man ihop det bäst man ville och stoppade den i munnen. Det var väldigt gott måste jag säga. Helt klart topp 10 utav alla olika Kinesiska rätter jag provat hittills. Till efterrätt var det en minimini, 2*3 cm, sockerkaka med fyllning och en liten boll av gräddad deg. Frukt fick vi också såklart. Till dricka serverades det vin och öl. Kinesisk öl smakade helt okej, inget speciellt alls.
Nu sitter jag i sängen och försöker minnas allt jag sett och hört idag. Skulle jag skriva allt skulle jag behöva sitta en vecka. Mycket roliga händelser och detaljer kommer jag visa med bild och bildtext. Man blir, åtminstonde jag och Emma, väldigt trötta efter att ha tagit del av så mycket informtion. Ska försöka lägga upp så många bilder jag hinner innan klocka blir för mycket. Hoppas ni får en känsla av alla jag varit med om idag för det var otroligt häftigt.
Dsai-jian! = Adjö
/J
Oj vilken dag! Jag åkte 08:00 imorse och kom precis hem, lite mer än 12 timmar blev det. Jag, Emma och Yngve tog tunnelbanan till fransmännens och Jannes hotell imorse. Därifrån åkte vi i en minibuss, samma som vi hade igår, till The forbidden city. Vi hade även samma guide som igår. Det tog ungefär 30 min att ta sig dit och det var det absolut största och mäktigaste jag någonsin sett. Jag kunde aldrig gissa att det rörde sig om en sådan stor yta. Vi gick och gick men det tog aldrig slut, det fanns hela tiden en nytt område att gå in i. Tur att vi hade en sån bra guide med oss så han kunde berätta vad alla byggnader var för något, annars hade allt sett likadant ut för oss. Han var verkligen skön. Han drog massa roliga skämt i bussen, tex; "Here you can see the Microsoft building with a lot of windows". Jag höll på dö av skratt i bussen. Dessutom kallade han oss för Sandvik och ropade det på ett litet roligt vis när han ville att vi skulle samlas ihop igen. (Fransmännen jobbar också på Sandvik fast i Frankrike. De är här för att titta på produktionen i Langfang men börjar deras besök med lite sevärdheter).
Det tog minst 1,5 timme att ta sig igenom allt. Då stannade vi naturligtvis flera gånger och knäppte kort också. En grej som är väldans konstigt är att jag och Emma blivit tillfrågade flera gånger att knäppa kort med kineser. De, oftast män, kommer och knackar oss på axeln och frågar om de får tar kort med oss, som om vi vore några slags kändisar:) Man undrar ju vad de ska säga till dem som de visar korten för; "Here you can see me and two random, good looking girls in front of Mao's dining room" or what? Sista gången vi blev tillfrågade idag bad jag dem ta ett kort med min kamera också. Denna gång tillsammans med en hel familj.
Efter detta besök trängde vi oss förbi alla andra miljarder turister som också var där. När vi hittat vår buss och klivit på den åkte vi till vår lunchrestaurang som låg 1 timme bort. Vi åt på kinesiskt vis till både lunch och middag idag också. Men idag fick vi även vårrullar, vilket vi inte fått tidigare, så de var absolut min favorit. Efter lunchen hoppade vi in i bussen igen och åkte mot muren. Det var bara en resa på ca 20 min. När vi väl var framme bestämde vi en tid vi skulle träffas igen och sen traskade jag och Emma iväg. Det var väldigt brant och höjden mellan trappstegen varierade så man fick verkligen se upp vart man gick någonstans. Under vår promenad mötte och passerade vi folk som flåsade och pustade av trötthet och vissa såg nästan svimfärdiga ut. Det var massa gamla tanter som knappt kunde gå som ändå envisades om att klättra upp för de branta trapporna. Det var ungefär 45 graders lutning hela vägen så långt vi gick. Efter jag och Emma passerat några vakttorn tyckte vi att det räckte, så vi gick neråt igen. Vi stötte ihop med Janne som bjöd oss på dricka och en trevlig pratstund i solen. Jag, Emma, Yngve och Janne som var de enda svenskarna var självklart i rätt tid vid bussen som vi hade kommit överens om. Inte förens det hade gått 10 min började vi skymta fransmännen. De kom nästan aldrig i tid. De verkar tillhöra deras kultur.
Nu var vi påväg till middagen. Detta var en resa som tog 2 timmar som jag tyvär inte kan kommentera eftersom jag och Emma sov hela vägen, tror inte att det bara var vi som gjorde det heller. När vi kom fram var det mörkt ute och vi var väldigt hungriga, så mycket kan jag säga i alla fall. Vi skulle få Pekinganka till middag, och inte vilken som helst heller, utan från Pekings bästa Pekinganka ställe! Tjohoo:) Först dukade servitriserna fram massa små olika rätter. Det var kött, grönsaker, fisk, friterat mm. Sedan dukade de fram ett slags bröd som var som tortilla fast mindre och tunnare. På denna skulla man lägga den grillade ankan, en slags lök och sedan soja. Sen lindade man ihop det bäst man ville och stoppade den i munnen. Det var väldigt gott måste jag säga. Helt klart topp 10 utav alla olika Kinesiska rätter jag provat hittills. Till efterrätt var det en minimini, 2*3 cm, sockerkaka med fyllning och en liten boll av gräddad deg. Frukt fick vi också såklart. Till dricka serverades det vin och öl. Kinesisk öl smakade helt okej, inget speciellt alls.
Nu sitter jag i sängen och försöker minnas allt jag sett och hört idag. Skulle jag skriva allt skulle jag behöva sitta en vecka. Mycket roliga händelser och detaljer kommer jag visa med bild och bildtext. Man blir, åtminstonde jag och Emma, väldigt trötta efter att ha tagit del av så mycket informtion. Ska försöka lägga upp så många bilder jag hinner innan klocka blir för mycket. Hoppas ni får en känsla av alla jag varit med om idag för det var otroligt häftigt.
Dsai-jian! = Adjö
/J
Kommentarer
Trackback
